Bella

Vilken tur att jag sprang på en plattnosad vovve här på farmen! Det är vår värdinnas knähund, Bella. Hon är en Shitutsu, sa de. QUE BELLA, indeed!

Det finns inte så mycket djur på farmen; några hästar, svarta kor, får och höns. Merparten av djuren (nötkreatur för att vara mer specifik) är i Kalifornien där Claggs är från ursprungligen. De flyttade hit för ett par år sedan eftersom deras tre vuxna barn hade flyttat över till New York för att arbeta ideellt. Precis som oss är paret Clagg familjemänniskor och vill ha de närmaste nära. Supermysigt!

 

Annonser

Filterliv

Det är en underbar känsla att vara i USA igen. Bara ljuset är annorlunda; det är som att leva i ett Instagramfilter! Vi är alla lite jetlaggade men har ändå lyckats hålla oss vakna på landsvägarna. Vår Chevrolet ska vara en minibuss för sju personer, fast baksätet är ett skämt. Man sitter helt hopvikt där bak och får en känsla av att man sitter på ett ensitsigt straffläger. Stackars Natascha satt där mest idag. Vi var väldigt nära att köra på en skunk, och spillde kaffe i bilen. Så hittills har vi lyckats smutsa ner hyrbilen både in- och utvändigt – med Dunkinlatte och eau de skunk haha. Farmen här är fantastiskt fridfull.

 

 

 

 

Packning

Nu packas det. För första gången i mitt liv har jag med mig hårvårdsprodukter som spray, mousse och locktång på min resa. Det verkar som att jag tänker försöka se snygg ut i håret denna gång. Kanske för att vi åker med två andra par och tjejerna i de parförhållandena ser rätt bra ut… Ja, då får man ju inte vara sämre, eller hur? Lite pinsamt att man tänker så, men det är min sanning i alla fall… Jag mår ju trots allt bättre när jag känner mig fin, så jag gör inte det här helt och hållet för någon annans skull…

När man reser till NY så ska man ju ta med sig så lite som möjligt på vägen dit, men det är aprilväder även där så jag får tänka några varv extra när jag packar. Jag kommer inte kunna ”krisshoppa” något de första dagarna eftersom vi ska bo ute på vischan, så det är bäst att jag tar både varma och tunna kläder med mig.

Jag vet inte vad bilden ska illustrera… Kanske att jag är på väg till en stad där alla är olika och alla får vara med?

 

Tråkigt

Tråkigt det här som har hänt i Stockholm idag, och ännu tråkigare att barn hör till de skadade…Jag får flashbacks till min kära systerdotters död för knappt två månader sedan. Hon dog visserligen av sjukdom, men det hände så plötsligt. Känner mig ledsen och dämpad just nu…

Patisserie Paul

Sitter på tåget tvärsemot en blondin som avhandlar en lista av kollegor och omsorgsfullt snackar skit om var och en. Brunetten mittemot lyssnar och flikar in kommentarer. Tråkigt sätt att börja en morgon. Bättre spara sån’t till eftermiddagskaffet haha…

Fastän jag kommer med det sena tåget idag hoppas jag att jag hinner köpa min favoritfralla på Centralen: Gateaus valnötsfralla med smör och ost. Det verkar gå väldigt bra för Gateau, som blev uppköpta av finska Fazer för några år sedan. Men jag tror inte det skulle stå sig om det franska bageriet Paul kom till Stockholm. Jag brukade gå till ett av deras franchisecaféer i centrala Beirut. Det var som att vara i Paris.

Om det är någon där ute som är sugen på att ta hit ett vinnande koncept så ta gärna detta som ett tips! Köerna till Gateau är långa så efterfrågan finns!

 

Middag

Yepp, idag drog man sitt lass och mer blir det i morgon…men det var kul! Är på väg hem till svärmor. Där väntar en god sallad. Vi ska laga till strozzaprettin och ha i den godaste peston i Sverige: ICAs Pesto Arrabbiata! Därefter blir det kaffe med den godaste glassen i Sveriges frysdiskar år 2017: Magnum Double Raspberry! Idag frågade en arbetskamrat apropå ingenting (kanske min vikt?) om jag tycker om mat. Javisst, utropade jag, men hade inte tid att ha det samtalet just då, så det är uppskjutet… Undrar vad han menade???? Kanske frågade han eftersom jag är halvlibanes. Så fort folk får veta att man är libanes börjar de nämligen tigga till sig middagsbjudningar på ett eller annat sätt haha…

 

 

 

 

Guidade turer

Jag fick en ”surprise call” från en av mina bästa vänner här i stan medan jag lagade pasta. Hon är en hybrid precis som jag (flerkulturell). Vi träffades första gången på en fest i Kallhäll för några år sedan och det sa klick direkt. Hon växlar mellan olika språk precis som jag när hon pratar, och hon kan lite arabiska och franska. Perfekt för mig eftersom det påminner om mina kompisar i Beirut. Man känner sig hemma, och fastän det är jättebra att försöka ha kompisar i olika åldrar och med olika bakgrund, får man ibland unna sig de där som är som en själv, eller vad tycker ni?

Hon berättade i alla fall att hon skulle få sitt turistguidescertifikat och att hon nu är att betrakta som någon slags expert på Stockholms historia. Superkul! Hon har jobbat som guide i flera somrar och det verkar vara ett väldigt drag i den branschen. Jag skulle också älska att vara guide, men skulle avsky att vara på en guidad tur. Jag har så svårt för att gå med en stor grupp igenom ett okänt område. Det ger mig noll kontrollkänsla. Dessutom kanske jag inte gillar tempot i gruppen; ibland vill jag stanna längre någonstans och ibland känner jag att jag har fattat och vill gå vidare…

Man ser ofta asiater och europeiska pensionärer i sådana där stora guidade turer när man är utomlands. När jag ser sådant får jag bara flashbacks till min egen stora familj och hur mycket det stressade mig att behöva hålla ihop på ställen där det fanns en massa andra människor i rörelse. Det var så mycket som distraherade, nästan som om man var på en hinderbana där man måste gå förbi folk samtidigt som man vakade över småsyskon OCH höll sig nära föräldrarna. Nepp, det var inget jag pallade särskilt bra. Det passar mig mycket bättre att resa i par eller få utforska saker på egen hand.

Visserligen ska vi på två guidade turer på vår kommande resa, men jag gör det för Gubbens och kompisarnas skull. Jag ska försöka koncentrera mig på guiden, som förhoppningsvis är kortfattad 🙂

Eftersom jag känner så mycket med de som är som jag, skulle det kanske inte vara någon dålig idé att utbilda sig till Stockholmsguide? Det kostar några lax. Jag skulle kunna ha som motto, ”The guide who keeps it brief”? Snyggt!