Grytvinter

På vintern är det tid för grytor. Jag lagade en vegetarisk, libanesisk gryta igår som heter Loubiye bi zeit. Ordagrant haricots verts i olja. I morgon tänker jag laga gulaschsoppa. Whatever keeps me warm, people…

Annonser

Förenkling

Igår morse stod jag och diskade när jag såg hur hårstrå efter hårstrå fastnade i bubblet. Ett efter ett tog jag bort dem men fick till slut nog. Jag släppte allt och sprang ner till frisören. Nu har en rejäl bit kapats bort och kvar är en liten tofs som tar bort Don Juan-varningstofsen som jag avskyr.

Skönt! Nu har jag inte längre någon spärr gentemot duschen i det här kalla klimatet. Långt hår tar lång tid att ta hand om, och det tålamodet har jag inte under vintern. Då tar kylan och huttrandet 60% av min energi. Jag tog fram merinoullstäcket som jag fick av mamma för många år sedan. Det var så behagligt att sova under det att jag fick en massa konstiga drömmar. I en av dem vann jag första pris i en skrivartävling och fick en bok publicerad. I en annan skulle jag bygga ett krigsflygplan som skulle klara av ett världskrig. För att få en del av utrustningen var jag tvungen att döda några späckhuggsliknande valar. Urtokigt. Fortsätter det så här på nätterna vet jag inte hur jag ska orka screena elever och lära ut bindeord på ett finurligt, meningsfullt sätt.

 

 

 

Lantis

Det är skönt att vara hemma igen, men oj så trött man känner sig!

Det gick inga tåg mellan Barkarby och Jakan, så vi tog bussen från Arlanda till Bålsta och sedan pendeln därifrån. Det var så soligt och vackert ute på landet där mot Bålsta! På vägen såg jag The Promised Land med Matt Damon och tänkte att det ju egentligen är en lantis jag vill vara. En tjej i kängor, jeans och rutig skjorta, långt från det prål vi såg på semestern på franska rivieran.

Det var vackert, men få ting går upp mot svenska granar och lador. Nepp, jeans, skjorta och kängor ska det vara. Någon dag.

 

Tappat sugen

Tappat sugen för mode, matlagning och smink. Allt det skulle kunna sammanfattas med färger. Det är dags för lite semester. En vecka kvar. Sen bär det av och sugen kommer tillbaka.

Vi åkte spontant till Sigtuna igår. Hur fint som helst. Ville äta något på stadshotellet men restaurangen var abonnerad. Och ute var det så kallt att Gubben ville sätta sig i bilen igen.

Läsning

Jag är småfrestad men låter ändå bli att ”jobbläsa” ikväll. Med det avser jag läsning om språkstörningar och interventioner.

Arbetsbördan ökar stadigt på jobbet och därför behöver jag ständigt vara påläst. Det är kul men svårt att slappna av, märker jag. Var exempelvis på Stockholmsmässan idag och fick anstränga mig för att koppla bort tankarna från elevärenden.

Har några tjejkompisar som har fina titlar inom vården. De måste ”jobbläsa” för jämnan. Det bara är så. Jag lärde känna dem i Beirut, men nu bor de i USA. Saknar dem litegrann.

Hugg i hjärtat

Ibland kommer huggen i hjärtat och förvånar. Är det sant att det har hänt, att jag har hållit i ett dött barn, och att det barnet var min egen systerdotter?

De kommer när jag ser något på TV, ett blekt porslinsansikte. Jag förlamas inombords men ingen märker, för jag visar inget när det gör så ont. Och rätt vad det är har jag glömt det fram tills nästa hugg.

Kära barn, jag saknar dig så. Jag älskar dig så.

Framtidens skola

Jag tror att skolan som institution, som en plats dit alla barn enligt lag måste gå, är på utdöende. Det måste bara ta sitt sista andetag först.

Lärare kommer alltid finnas, likaså elever. Men att alla barn måste gå till samma plats och läsa samma ämnen och på i stort sett samma sätt, nej. Det tror jag inte på. Man kommer lära sig det som man själv är intresserad av, på ett sätt man trivs med. All kunskapsinlärning som åläggs en själv kommer att motiveras, och det som inte anses vara relevant kommer tas bort.

Wow.