Feedback

Jag bad om och fick feedback av en kollega igår om vad jag kunde förbättra. Han tänkte efter och sedan sa han att det här med att jag är ganska strikt har blivit min grej, och att jag kanske kunde jobba på att släppa fram min personlighet mer för eleverna.

Jag förstår vad han menade. Ute i korridorerna och i situationer då jag ansvarar för en klass på 32 elever har jag taggarna utåt. Jag ler inte, jag höjer rösten och är strikt. När jag frågar mig varför jag blir sådan, fattar jag direkt. Allt har med strategier att göra. Det är bara en strategi för att hantera kaosartade situationer. För mig har stora folksamlingar – t.o.m. mindre fester, varit svårhanterliga, för jag tar in så många intryck.

Många må missförstå mig p.g.a. min bistra uppsyn, men jag finner tröst i att de elever som får jobba med mig, de som är respektfulla, det vill säga, får lära känna den riktiga Stef. Och hon är mjuk, brinnande och lågmäld.

Annonser

Källor

Hakar på plejdtrenden och tar fram en gammal kjol från Joy på Mariebergs centrum i Närke. Den är över 10 år gammal men så gott som ny. Tack vare min LCHF -diet får jag på mig den igen.

Är halvsjuk men tar mig till jobbet ändå. Får ta det lugnt i trapporna om jag kan. Ser mycket fram emot att få träffa mina elever. Idag ligger fokus på hur man kan använda källor i egna alster. När jag undervisar, talar jag inte bara om separata färdigheter. Jag försöker resonera om livet, om hur man tar sig fram i livet med språket. Om hur man får som man vill, och hur man ger. Love my job!

 

Hemmalördag

Idag vaknade jag med ett svullet svalg. Alla aktiviteter blev inställda och jag sov som en stock mellan 13-15. Har ”jobbpluggat” en liten stund nu, sen eftermiddag. Inser hur mycket det finns att lära sig och oroar mig något för hur jag ska tackla några saker på jobbet som dykt upp.

Alltmer handlar det om VAD man säger, NÄR man säger det, och till VEM.

 

Leif GW

Drömde att jag satt på ett tåg. Plötsligt steg Leif GW Persson på och satte sig bredvid mig. Det dröjde inte länge förrän vi höll varandra i handen, så där med pekfingrarna böjda som krokar. Efter en stund satt vi mittemot varandra och han masserade båda mina händer medan vi pratade. Det kändes fel och rätt på samma gång. Fel mot Gubben, men rätt för att det jag och Leif hade var mer en far-och-dotterrelation. Det var i alla fall det jag försökte intala mig i drömmen. Jag var smickrad över att Leif la märke till mig. Men sedan oroade jag mig för vad hans fru skulle tänka om hon såg oss så där. Jag oroade mig också över vad jag skulle säga till Gubben när jag kom hem.

Jag har alltid dragits till äldre män, men det här slår nog rekordet. Vad är det jag gillar? Den mörka rösten? Erfarenheten? Mjukheten som kommer med åldern? Eller bara just det: Den farfar/morfar som jag aldrig hade? Ja, det är nog det. Och han fick bli Leif GW i natt…

När hon dog

När hon dog

Dog något i mig.

Den sista oskulden,

Det sista skrattet

Och skratten som lämnades kvar

Var de falska och inställsamma.

Du höll min måne på plats

För solen, han är alltjämt borta,

Han som brukade värma, klappa huvudet utan att gassa. Jag tror

Att han aldrig kommer tillbaka.

Och min måne, hon är fortfarande vilsen

Sen du stängde ögonlocken,

Sedan du dog.

 

Kom, vinter!

Gillar inte att det är kl. 18.30 och fortfarande ljust ute. Det ska vara kolsvart nu. Och kallt ute. Nästan ingen ska vara utomhus. Bara ynglingar, kvällsarbetande undersköterskor och pensionärer med sina hundar. De andra ska vara inne, lägenheterna ska vara upplysta och alla ska bara mysa i hemmavärmen. Det stör mig verkligen att det är så ljust. Kom, vinter!

Det är mer än så som stör mig. Jag kan inte minnas tillbaka till någon period i mitt liv när jag har varit så konstant arg. Det är det jag är nu. Arg. Hela tiden. Och jag har inget till övers för de halvhjärtade och de som inte vill anstränga sig, de som inte tror att de har något att lära.

Figure it out! Det har jag levt efter hela mitt liv. Från dag 0 lämnades jag till att klura ut saken. Har misslyckats stort många gånger, på generande sätt (och gör det fortfarande), men har vunnit desto oftare. Inte gett upp fajten.

Tittade på en progressiv kock i New York på Netflix nyss. Såg mig själv i honom. I ilskan, i det djuplodade och i strävan efter perfektion.

Han var inte särskilt trevlig mot de han jobbade med.

 

En sak i taget

Tänk om man hade lyxen att bara göra en och samma sak i, säg, en vecka. Bara fokus på EN grej. Vad bra det skulle bli! Om jag bara planerade eller bara pluggade arabiska osv…

Inte lyckat att inleda helgen med huvudvärk, men det är detta som kommer med pms. Trots den åkte jag iväg till Viksjö och inhandlade nästa veckas mat. Det blev Jims rökta bacon och Korvhantverks chorizo. Så var det klart. Då kan jag ersätta måndagens mathandel med biltvätt istället…