Dyka

Det kliar i fingrarna. Jag vill lägga vantarna på ett dykcertifikat. Är ingen bra simmare, men älskade att titta under vattnet vid Franska Rivieran när vi var där en gång på 90-talet. Det var så lugnt under vattnet. Barnens sorl försvann. Det var bara jag och havsbotten.

En del säger att dykning är så populärt eftersom det påminner om när man var ett foster. Dånet och ljudet av blodomloppet. Tyngdlösheten i fostervattnet. Tryggheten. Sådana tidiga minnen lämnar spår.

Jag tittar på några youtubers som jag bara älskar. Det är en glad kille som heter Jake, fast hans youtubenamn är det konstiga DALLMYD. Han letar efter lite vadsomhelst under vattnet av olika anledningar: plocka upp skräp, hjälpa fiskar som simmar runt varje dag och natt med en krok i munnen, leta efter mynt och annat värdefullt. När han hittar saker, såsom mobiler som fortfarande funkar eller vigselringar med ingraveringar, gör han allt för att hitta ägarna. Jakes karriär tog rejäl fart när han hittade ett mordvapen under vattnet och kontaktade polisen. Det är så han gör; närhelst han kan hjälpa till så gör han det. Och han och hans kompisar är så söta. De har lätt till skratt och svär aldrig.

Så jag är jättesugen på att skaffa dykcertifikat och leta efter grejer själv. Vilket äventyr det skulle vara! Men problemet är att jag inte har en killkompis som kan dyka med mig (behöver ha någon som är stark och kan skrämma bort eventuella galningar under vattnet ha ha). Sedan är dykning inte direkt ofarligt. Esbjörn i jazzbandet Esbjörn Svensson trio dog ju i en dykolycka. Och en tidigare kollega, vars kille dyker titt som tätt, berättade för henne att om en dykarkompis får panik under vattnet ska man aldrig försöka rädda denne (dykarkompisen kommer definitivt sänka den som försöker rädda honom eller henne). Jag är ganska lättskrämd, så jag kanske inte vore den bästa kandidaten för ett dykcertifikat.

Nåja, jag kanske får nöja mig med att titta på härlige Jake och hans kompisar. Inspelningarna är fantastiskt vackra.