Musik

Musik är viktigt. Den påverkar amygdala i hjärnan, vårt mandelformade centrum för rädsla. Har ni tänkt på att varje armé har en orkester? Det är inte en slump. Den är just utformad för att dämpa ångest. Närhelst man ska göra något som gör dig rädd – ett tufft arbetsrelaterat möte på jobbet, ett prov eller en träff med en kompis som man kanske behöver ha ett ärligt samtal med – är musik något bra att vända sig till.

Jag hade en patient en gång som fått en hjärnskada och låg som en grönsak. Min handledare lyckades inte få kontakt med henne. Så testade jag en grej. Jag sjöng en sång av sångerskan Fairouz för patienten, som var arabisktalande. Plötsligt spärrade hon upp ögonen. Äntligen fick vi på något sätt en kontakt med henne!

Samma sak gäller arbete med dementa. Sjunger man en sång som man tror att de sjöng som unga blir de genast piggare.

Och samma sak gäller naturligtvis mig. Just nu är jag hemma hela dagarna. För ett par veckor sedan satte jag på P2 på radion (ja, vi har fortfarande en radio hemma :)) och det har lyft mitt humör och fått mig känna av någon slags värdighet. Kanske är det för att klassisk musik är lite kunglig på något sätt, eller djup.

Det är också fascinerade att titt på dirigenten Benjamin Zanders offentliga lektioner med duktiga musiker. Han får superduktiga musiker att bli sanna mot musikstyckenas ursprungliga avsikt, som han plockar fram från komponenternas biografi, men framför allt från de instruktioner som komponenterna lämnat på notbladet. Musikerna utmanas egentligen till att bli skådespelare. Titta gärna på hans lektioner.