Dilbert

I skolan får de bästa eleverna högsta betyg. Det systemet behöver omprogrammeras när samma elever går ut i arbetslivet. Samma individer som en gång varit A-elever kommer nämligen tro att de kommer få chefsjobben eftersom de gör sitt jobb bättre än alla andra. Icke sa Nicke.

Ett storbolags hierarki bör inte förväxlas med skolans betygsskala. De mest kunniga får inte de högsta lönerna och möjligheten att från ovan influera bolaget. Men det är en hemlighet som inte yppas för de som var A-elever i skolan. Ingen talar om för dem att de felprogrammerades under sin känsligaste ålder. Inte om man ska tro en bästsäljare.

Har läst ytterligare en bok av serietecknaren Scott Adams, skaparen av den älskade ingenjören Dilbert. Dilbert jobbar i ett amerikanskt storbolag. Seriens genomgående tema är: chefer är idioter som inte tillför något av värde till bolaget.

Igenkänningsfaktorn bland alla som har läst serien i decennier är så stor att dess tema har blivit en slags sanning – en princip med namnet ”The Dilbert principle”. Den säger rätt och slätt att man inte ska ta det som en komplimang när man befordras till en chefsroll. Befordran är snarare att ses som en omplacering, från en plats där kvaliteten på ens dagsverke är kännbar till en där den varken kommer göra till eller från. En tanke som inte slagit mig förut. Har aldrig sett en dålig befordran som en avsiktlig handling. Man blir lite snurrig. Hoppas den inte stämmer.