Tid är något anmärkningsvärt

Återigen ger mig Netflix-serien ”The Crown” pepp. Det finns mycket att hämta ur den serien. Nu senast ett perspektiv på tid. Drottning Elizabeth, som vi får följa genom decennier, har en anmärkningsvärd syn på Tiden. Ofta beklagar sig omgivningen om missförhållanden för hennes lyssnande öra, och denna mäktiga kvinna svarar att ”sådant här brukar ordna sig av sig självt; ge det bara lite tid.” En dag svarar henne enda dotter, Princess Anne, irriterat: ”Är det din lösning på allt? Att inte göra något åt saken?” Drottningen tittar bara på henne med en lugn övertygelse, säger ingenting. Princess Anne är inte nöjd, reser sig upp och säger att hon har bråttom tillbaka till stallet. Mor och dotter har ridit till den plats där de haft en ovanlig tête-à-tête. Drottningen svarar att hon vill inte ta mer av dotterns dyrbara tid. Förstående och vänlig som alltid, verkar det som.

Den här tillförsikten till tiden, som om den vore en agent, som om den vore oersättlig. Men det är ju sant. Inget kan göra det tiden kan. Och ändå är tiden inte något levande. Oftast, verkar det som, måste vi dansa med den. Långsamt, följsamt och tryggt. Annars lider vi i onödan och hinner inte bli ens hälften av den människa vi vill vara.

Denna insikt är så tillämpbar precis över allt, i alla faser i livet. Fysisk träning, karriärbyten, äktenskap, Guds bevis på vem det är som är Universums rättmätige Suverän. Ge dem tid. Tid är något anmärkningsvärt.