Min nya granne

Idag fick jag ont i ögonen av två skäl: 1) min kolonilott 2) min nya grannes kolonilott.

Jag kallar henne ”min nya granne” eftersom det är första gången jag ser ägaren till den första kolonilotten man ser till höger när man gått in i slottsträdgården. Den lotten låg väl i träda förra året, kan man säga. Det var bara plan jord med lite gödsel på. Inga plantor, ingenting. Nada. Jag hade hört att den lotten var ganska nyförvärvad och antog att planen för den säsongen var att jorden skulle få vara ifred.

För en tid sedan gick jag till trädgården för att titta till min lott. Ja, egentligen var det för att sprida ut höet jag hade köpt (tre stora påsar). Vår kära vän hjälpte oss bära påsarna, och han noterade att jag borde jämna ut marken det första jag gjorde. Jag höll med honom. Dessutom blåste det något förfärligt och jag fick motvilligt med på att vi skulle skjuta upp täckandet av lotten till en annan, vindfri dag. Hursomhelst. På vägen till min lott såg jag en ganska ung tjej som stod där på den första lotten. Det måste vara ägaren, tänkte jag. Hon hade köpt en massa svarta pallkragar som fortfarande var hopvikta, och påsar med köpejord. Jag imponerades av antalet pallkragar och tänkte att här är det något ambitiöst projekt på gång. Tjejen såg fokuserad och glad ut. Det sved lite att hennes lott var så plan och fin, det måste jag erkänna. Och hennes svarta pallkragar var ju mycket snyggare än mina omålade.

Idag var det dags att ta sig dit igen, men den här gången för att täcka kolonilotten med kompostjord innan den sedan skulle täckas med höet. När vi gick förbi tjejens lott var hon där igen och hade lagt ut alla sina pallkragar jätterakt och fint – de måste vara minst 15 totalt. Hon hade satt upp en rosenbåge också. Asså, hon hade en massa fina saker på lotten! Fina blommor i kanten, mindre svarta pallkragar som hon hade tornat upp i någon slags spiralformation. Fiberdukar över perfekta rektangulära odlingsytor, raka snören över sådderna, en uteplats med stol och bord, något som såg ut som svarta metallstänger krönta med varsitt svart cykelhjul i horisontellt läge (förmodligen något som skulle omhänderta en klätterväxt).  Fin, ogräsfri jord. Jag tappade andan. Det var så vackert så jag kunde inte titta mer! Jag skyndade mig istället till min lott och kände mig förtvivlad. Mycket ogräs hade kommit upp sedan sist, och humlen visade nu sitt nylle.

Men tjejen inspirerade mig trots att det sved. En hel säsong hade hon hållit huvudet kallt och inte sått någonting. Hon hade hållit inne med all sin odlingsenergi (den såg man tydligt nu).  Jag måste också hålla huvudet kallt, tänkte jag. Mitt mål för i år får bli att platta till jorden, och som Elisabeth från styrelsen tipsade mig senare under dagen, så borde jag täcka allt med hö, och ovanpå det, täckdukar så höet inte flög bort. På så vis skulle ogräset kvävas men jorden skulle ändå få lite näring ur höet. Jag gick till komposten och lassade på halvförmultna växter i en vända och sedan fin kompostjord i två vändor.

Två kvadratmeter fick det bli idag; mer orkade jag inte. Men vad snyggt det blev! Sedan satte jag potatis och hällde över guldvatten.

I morgon gör jag om det. People, jag kan skymta min Mediterranean Garden!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s