Maxa livet

Jag började jobba i hemtjänsten när jag var kanske 28-29, jag minns inte riktigt. Det var en sommar i alla fall. Hade bara hört att det var ett stressigt jobb, och så visste jag själv att det skulle innebära vissa utmaningar för mig i och med att man kunde behöva byta blöjor och hjälpa till med toalettbesök. Men jag behövde ett jobb och handledare på logopedprogrammet hade sagt att det skulle behövas för min del eftersom jag var obekväm i kontakten med sjuka personer. Om jag var obekväm skulle patienterna bli obekväma, sa de. Det fick aldrig hända.

På den tiden, och fram till den tiden, brukade jag inte gå på toaletten om jag kände mig kissnödig. Jag höll mig så långt det gick. Och jag var inte så van vid att ta mig själv och mina behov på så stort allvar. Jag brydde mig inte om vad jag hade på mig och på att piffa upp mig själv.

Och då mötte jag de här gamla människorna.

Bland de första jag gick hem till ville att jag skulle köpa dagens nummer av Expressen. Det ingick inte i de uppgifter jag hade på mitt tajta schema. Kollegorna på kontoret hade varnat mig för kunder som brukade be om annat än det som stod på schemat, så jag köpte inte tidningen. Han blev jättearg. Han skulle ha sin tidning och fick alltid sin tidning av de andra ”hemslavarna” som en kollega uttryckte det, så han tyckte jag var helt värdelös.

En annan ville bli insmord med hudkräm efter varje dusch. Och snålade jag med krämen sa hon till.

Ytterligare en annan ville ha en tallrik full med skalad och skuren frukt varje dag. Det var väldigt noga med hur många frukter det skulle vara av varje sort. Eftermiddagen skulle avslutas med ett glas Baileys. Varje dag. Annars blev hon mycket upprörd.

En annan hade nedsatt syn. Därför behövde jag servera maten på tallriken på ett visst sätt så att hon tydligt kunde urskilja var varje typ av föda låg. Det skulle vara ett avstånd emellan varje typ av föda.

För de flesta gällde det att jag inte fyllde glasen upp till brädden, för det skulle bli för tungt för dem att hålla i. De flesta tittade efter veckoerbjudanden i livsmedelsaffärernas tidningar för att få ut det mesta av sina pengar. De brydde sig om det svett de lagt ner för att få de pengar de hade.

De tysta stunder som erbjöds mig när jag hackade frukten eller smorde in någons rygg var nästan meditativa. Jag reflekterade djupt. Inte på vad jag skulle göra när arbetsdagen var slut eller på när jag skulle slippa den här typen av jobb. Jag tänkte på de här människorna och hur de respekterade sig själva i små saker. De gav röst åt sina önskningar, de till och med tänkte på hur de ville ha det! Jag hade ens tänkt på det själv. Jag tog allt som det kom men styrde ingenting. Jag hade betett som en slav under omständigheter istället för som dess herre.

En kväll, när jag jobbade på ett äldreboende i stan, hjälpte jag en pigg 90-plussare med toabesöket. Jag minns inte riktigt vad det var som fick mig att tala om för henne att hon hade kissat (inte på sig, dock). Då svarade hon: — Ja, men det gör väl ingenting.

Då började jag reflektera igen. Hon var så OK med sina kroppsvätskor. Själv hade jag bett om förlåtelse som liten för att jag kissat i blöjan. Det var under den fasen då jag skulle lära mig att kissa i pottan. Mamma sa att jag brukade titta i blöjan när jag bajsat och säga: — Usch! Smutsigt!

En sådan tanke var helt korrekt och gullig för att den internaliserats så tidigt.

Samma sak med med detta att säga ja och att säga nej. Pappa var så nöjd med mitt resesällskap de tre gånger vi reste utomlands bara vi två för jag sa alltid att vi kunde göra precis som han ville. Jag förde inget väsen av mig, och det gick hem hos honom.

De där knappa två åren inom äldreomsorgen läkte en viktig del av mig, lärde mig det som borde ha varit en av mitt livs första lektioner. Jag borde ha lärt mig att en människa inte är en börda för att hon finns till. Jag fick finnas och jag fick tycka, ogilla och gilla, välja och välja bort bara för att. Njuta av livet bara för att. Bara för att maxa livet.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s