Veteraner

Igår gick jag och Gubben till kolonilotten. Sedan vi återlämnat vår leasade bil har vi inte gått dit. Jag såg fram emot att plocka lite äpplen, skörda sallad och så svartrot. När jag kom fram var lotten helt övervuxen, mina pallar fulla med ogräs! Den vita textilduken som legat som skydd för ena pallkragen hade blåst undan!

Mitt hjärta sjönk som en sten. Det visar hur lite jag vet om trädgårdar. Man kan inte bara lämna en trädgård i en hel augustimånad.

Gubben förstod att jag behövde tröst. Han tipsade om hur jag skulle nå äpplena högre upp (i vanliga fall skulle han ha sagt att vi kunde handla äpplen i affären om det nu skulle vara så besvärligt att plocka de få äpplen som var kvar).

Sen gick vi hem. Mitt hjärta var fortfarande tyngt av skam och skuld. Där låg kolonilotten till allmän beskådning för alla jobbiga grannar, och alla skulle förstå att jag är en loser. Gubben försökte peppa med att jag inte har samma tid som de andra, och att jag fick den värsta lotten.

Jag var så nära att mejla damen i styrelsen och säga upp lotten nu imorse, men så tänkte jag på hur underbar den kunde bli om jag bara fick hjälp. Så nu har jag gjort det som jag borde ha gjort från början: jag skickade in en intresseanmälan till några trädgårdsarbetare. Och det de säger om sig själva är att de är veteraner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s