Det dåliga samvetet

on

Nassime var bipolär. Bipolär typ 1. Hon fick elchocksbehandlingar för sådant. Hon fick en son. Och sen kom jag, hans dotter. De säger att jag liknar henne, och det gör jag, sett till utseendet. Vi är lika när blicken blir sorgsen.

Men vi är lika också vad gäller humöret. Mitt svänger inte alls lika kraftigt, men det svänger tillräckligt för att det ska ge mig bekymmer.

När jag är hyper blir jag nämligen teatralisk. Och skämtar hejdlöst. Ibland får jag andra att skratta. Ibland går jag för långt. När yran har lagt sig kommer ångesten. Minnen av pinsamma situationer jag har skapat under dagen spelas upp om och om igen.

Ja, ja. We’re getting there.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s