Korridorer

Lever i en spännande tid för att uttrycka mig milt. Korridorer och fjädrar upptar nu mycket av min tankeverksamhet. Mitt idealistiska jag gapade stort åt det. Men mitt nya jag börjar se tjusningen. Och jag bara ler.

Jag gömde mig i min pappas garderob en gång. Det var en walk-in closet. Han var bortrest. Jag var sju. Någonting hade hänt, jag var osams med mamma och grät. Så jag gick in i garderoben och kramade pappas kavajer. Låtsades att han var där medan jag söp in hans doft. Hoppades att mamma skulle se men jag hade stängt dörren till den mörka garderoben. Vågade inte. Att kritisera om än så indirekt var riskabelt.

Garderoben nu min mun. Dörren nu mina läppar. Och kavajerna kramas hårt under den brinnande solen.