Såpbubblor

Det finns stunder då man undrar vem man är, vad man är, hur man är. I myllret står jag då still som ett par händer på pianotangenter och vet ej. Vet ej vart, vet ej hur, vet ej varför jag inte vet. Jag ser mig omkring på människorna och tangenterna för att få hintar. Men människorna bara rör sig, tangenterna bara väntar. Fingrarna kröker sig lite. Det är allt. Allt som händer. Händer som inte händer.

Det är som såpbubblor kring mitt jag. Några har spruckit, några väntar på att upptäckas innan det ens är en risk för ett sådant öde. Ett hemskt öde för en såpbubbla som svävar så fritt, som fångar allas väsen i sig själv men slipper andra åtaganden. Bubblan ska blott spegla var och en, en stund. Hålla någon fången.

Och jag tror jag har upptäckt ännu en bubbla kring mig själv. Slutet för henne är alltså inte långt borta nu. Men jag måste lägga band på mig. Jag vet av egen erfarenhet att en sprickande bubbla kan vara långsint. Hon väljer att spricka så hårt att såpan träffar ögonen. Väl under sin mördares ögonlock skvalpar hon och svider, håller någon fången en liten stund till.

Bubblan jag precis har upptäckt tycks ha den där långsinta sortens uppsyn. Bäst att träda varsamt. Bäst att hålla för ögonen.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s