Krigsdagböcker

Snubblade över en samling av Astrid Lindgrens krigsdagböcker från 1939-1945, utgiven 2015. Den stod där uppslagen på en bokhylla i Järfällas bibliotek så att alla kunde se. Fattade inte att den inte var utlånad, särskilt i dessa oroliga tider. Haffade den direkt och började läsa igår. Fantastiskt intressant. Förbluffar mig hur fort utvecklingen gick. Redan i september 1939 hade en massa hunnit hända och informationen i en värld utan internet spred sig snabbt över kontinenterna.

Några få dagar in på kriget började svenskarna hamstra socker, kakao och annat. Kände igen det från när Julikriget bröt ut i Libanon 2016. Det var långa köer på bensinstationerna och folk hade bensindunkar med sig. Affärerna länsades på konserver redan första dagen.

I slutet av månaden juli var jag i Sverige men följde så klart de libanesiska nyheterna via satellit. Liveinspelningar av dammiga, dödade barn i skyddsrum åtföljdes av färska musikvideor och satirprogram som anspelade på kriget på ett sätt som bara libaneser kan. En av komikerna i satirprogrammen var en kursare till mig, känd som ”Izo”. ”I am Izo, if you please-o” var hennes standardreplik i satirprogrammet ”Basmat Watan”, ett tvetydigt namn som kan betyda ”Nationens leenden” eller ”Men nationen dog”. Lektorn som höll i vår psykologikurs kunde inte sluta le så fort hon fick ordet, fastän hennes kommentar var seriösa. Det är väl det många komiker får stå ut med, att alla bara skrattar så fort folk ser en.

Alla våra kurser var på engelska, men det brydde sig Izo inte ett dugg om. Hon svarade alltid på arabiska. Lektorn gjorde inga invändningar, ”star struck” som han var. Även jag var star struck och försökte visa Izo att jag hade komikerpotential. Hennes enda bedömning var att jag var ”hyper” och att jag borde återvända till Sverige.

I alla fall, i just det där avsnittet beklagade sig en av Izos kollegor över att det var slut på bensin i landet. Då gick Izo till stranden med en pinne som hon hade trätt en vit duk på, och doppade pinnen i vattnet. Duken blev alldeles svart. Hon sa att det inte var några problem alls med bensinbristen, för havet var fullt med olja! Det var det som var så fantastiskt med Libanon, sa hon. Olja direkt från havet, gratis! Hon anspelade på när ett israeliskt stridsflygplan bombade en av Libanons största oljecisterner i kuststaden Jiyeh. Nästan hela Libanons kust täcktes med olja.

Vi utbrast i skratt. Mitt i kriget.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s