Spela mindre

Skådis är ett yrke man tänkt på länge. Hur kul som helst att prova, och man fick många tillfällen under skoltiden. Tog sedan med mig skådespeleriet utanför pjäserna och gjorde mig till och drev med folk och lät dem tro att jag var tokig. Allt bara för att jag ville låtsas att jag levde i en komedi. Och för att jag gillade den teatraliska biten. Det var väl inte det bästa för ens image, men jag brydde mig bara om dem som såg förbi masken och tyckte om den som fanns på insidan.

Men nu räcker det. Lade av den galna, hyperaktiva figuren för ett tag sedan, men den stränga rollen, den finns kvar. Nu ska den också skalas bort. Kvar blir bara jag, och det duger så bra så. Skönt att vara sig själv jämt! Det kommer.