När hon dog

När hon dog

Dog något i mig.

Den sista oskulden,

Det sista skrattet

Och skratten som lämnades kvar

Var de falska och inställsamma.

Du höll min måne på plats

För solen, han är alltjämt borta,

Han som brukade värma, klappa huvudet utan att gassa. Jag tror

Att han aldrig kommer tillbaka.

Och min måne, hon är fortfarande vilsen

Sen du stängde ögonlocken,

Sedan du dog.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s