Tacksam

När jag var yngre hade jag problem med humöret. Det kunde tappas om man säger så. Rätt vad det var kände jag att jag hade rätten att skälla ut någon som gjort något fel, så som jag såg det. Familjemedlemmar protesterade mot humörsvängningarna, men jag lyssnade inte mycket på dem. Antar att det är rätt vanligt att man inte tar syskon och föräldrar på särskilt stort allvar?

Det var nog först när jag träffade min man som saker började vända. Han och hans familj visade mig att det inte var OK att visa sin ilska, och de rörde mitt hjärta. Även arbetet med barn har hjälpt mig mycket. Man får direkt feedback från barn – och ärlig sådan. Det är nog därför jag alltid kommer jobba med dem. För jag vill bara bli bättre och bättre.

Nu är jag betydligt lugnare. Det känns som att inget kan få mig att tappa humöret längre – inte ens om jag blev bemött av den värsta attityden.

Det är därför jag är så tacksam. Jag har övervunnit mitt humör. Än så länge, i alla fall.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s