Surpuppa

Jag har allt som oftast glimten i ögat. Men det är lustigt hur lätt humöret kan tappas. Kom fram till jobbet en halvtimme senare än planerat samt var dålig i magen och hade därför ett mörkt åskmoln ovanför huvudet hela jobbdagen. Nu flinar jag lite åt det. Det var dessutom en elev som ville retas med mig – och det gjorde hon också – men istället för att retas tillbaka som jag brukar, sa jag bara åt henne att sluta larva sig. Då kom en annan elev fram (även han en retsticka) och gav mig en kram. Det är allt bra att de finns, barnen, i denna sura vuxenvärld…

Här är en bild på mitt älskade Säby gård.