Morfar Krikor

Omkring den här tiden för 102 år sedan var min morfar bara 2 år gammal. Han fick vara med om något mycket otäckt. Som tvååring fick han lämna Anatolien (dagens östra Turkiet) tillsammans med några familjemedlemmar. Hans föräldrar dog. Antingen blev de mördade eller så dog de på ökenvandringen mot Libanon. Han och två äldre syskon överlevde och vandrade i öknen tillsammans med andra armenier, syrianer och kurder. Många dog på vägen. Väl där växte han upp på ett katolskt barnhem.

Jag var bara 3-4 år när morfar dog, och jag minns inte riktigt honom. Men man har talat om för mig att han var öppetsinnad och noga med att man inte talade ett språk som andra inte förstod i deras närvaro. Alla skulle känna sig inkluderade. Det var väldigt stort av honom, tycker jag, att han inte lät sig övervinnas av hat. Ja, det var min morfar, som jag är stolt över.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s