Spela mindre

Skådis är ett yrke man tänkt på länge. Hur kul som helst att prova, och man fick många tillfällen under skoltiden. Tog sedan med mig skådespeleriet utanför pjäserna och gjorde mig till och drev med folk och lät dem tro att jag var tokig. Allt bara för att jag ville låtsas att jag levde i en komedi. Och för att jag gillade den teatraliska biten. Det var väl inte det bästa för ens image, men jag brydde mig bara om dem som såg förbi masken och tyckte om den som fanns på insidan.

Men nu räcker det. Lade av den galna, hyperaktiva figuren för ett tag sedan, men den stränga rollen, den finns kvar. Nu ska den också skalas bort. Kvar blir bara jag, och det duger så bra så. Skönt att vara sig själv jämt! Det kommer.

Annonser

Depp, vin och svamp

Det här är kanske andra eller tredje gången som jag går till jobbet fastän jag mått dåligt. Sedan har smärtan/illamåendet lagt sig och så har man överlevt en till arbetsdag. Börjar bli en riktig vuxenpoängsbank av det här! Det som gjorde susen igår kväll, efter en smådeppig arbetsdag av diverse orsaker, var inmundigandet av ett australiensiskt rött vin och 85%-ig mörk choklad. Jag sussade så sött efter det, t.o.m. skrattade i sömnen enligt en källa som inte vill namnges, a.k.a. Gubben.

Nu i kväll blev det inget vin, men väl chorizo och portabellosvamp. Svampen luktade egendomligt. Och så åt jag choklad. Alltid. Det blir alltid choklad.

Nu ligger jag ner under merinoullstäcket, och ett till täcke ovanpå det, och läser om bastubadandets hälsofördelar.

I morgon är en annan dag. Sov gott!

 

 

 

Idéer

Idéerna florerar men bubblar aldrig över som de gjorde förr. Låter som en gammal person när jag säger ”förr” men vet ni vad? Jag ÄR gammal, i själen.

Det eller snarare den som ger upphov till idéerna är en äldre dam från Kanada som börjat hos oss på jobbet. Jag kan bara lyssna på henne när hon berättar om de senaste rönen och vilka implikationer de kan komma att ha på samhället. Hon har helt ändrat min syn på betygsystemet, så till den grad att jag nu anser det vara oetiskt att underkänna en elev som inte kan uppnå kunskapskraven. Det eleven behöver är stöd, både i skolan och på arbetslivet. De flesta människor kan alltid göra någon nytta, någon slags arbetsinsats. Det som de inte klarar av får någon annan göra åt dem. Alla har sina styrkor och det är dessa som ska lyftas. Ingen ska behöva känna sig underkänd inom ett ämne där de inte har kapaciteten att nå till en viss nivå. Det är som att be en armlös person att lyfta tegelstenar med sina armar. Ingen ska behöva bli underkänd på det här sättet. Underbart! Jag känner mig som en bättre människa, en bättre lärare och en bättre logoped.

 

 

 

 

 

Grytvinter

På vintern är det tid för grytor. Jag lagade en vegetarisk, libanesisk gryta igår som heter Loubiye bi zeit. Ordagrant haricots verts i olja. I morgon tänker jag laga gulaschsoppa. Whatever keeps me warm, people…

Förenkling

Igår morse stod jag och diskade när jag såg hur hårstrå efter hårstrå fastnade i bubblet. Ett efter ett tog jag bort dem men fick till slut nog. Jag släppte allt och sprang ner till frisören. Nu har en rejäl bit kapats bort och kvar är en liten tofs som tar bort Don Juan-varningstofsen som jag avskyr.

Skönt! Nu har jag inte längre någon spärr gentemot duschen i det här kalla klimatet. Långt hår tar lång tid att ta hand om, och det tålamodet har jag inte under vintern. Då tar kylan och huttrandet 60% av min energi. Jag tog fram merinoullstäcket som jag fick av mamma för många år sedan. Det var så behagligt att sova under det att jag fick en massa konstiga drömmar. I en av dem vann jag första pris i en skrivartävling och fick en bok publicerad. I en annan skulle jag bygga ett krigsflygplan som skulle klara av ett världskrig. För att få en del av utrustningen var jag tvungen att döda några späckhuggsliknande valar. Urtokigt. Fortsätter det så här på nätterna vet jag inte hur jag ska orka screena elever och lära ut bindeord på ett finurligt, meningsfullt sätt.

 

 

 

Lantis

Det är skönt att vara hemma igen, men oj så trött man känner sig!

Det gick inga tåg mellan Barkarby och Jakan, så vi tog bussen från Arlanda till Bålsta och sedan pendeln därifrån. Det var så soligt och vackert ute på landet där mot Bålsta! På vägen såg jag The Promised Land med Matt Damon och tänkte att det ju egentligen är en lantis jag vill vara. En tjej i kängor, jeans och rutig skjorta, långt från det prål vi såg på semestern på franska rivieran.

Det var vackert, men få ting går upp mot svenska granar och lador. Nepp, jeans, skjorta och kängor ska det vara. Någon dag.

 

Tappat sugen

Tappat sugen för mode, matlagning och smink. Allt det skulle kunna sammanfattas med färger. Det är dags för lite semester. En vecka kvar. Sen bär det av och sugen kommer tillbaka.

Vi åkte spontant till Sigtuna igår. Hur fint som helst. Ville äta något på stadshotellet men restaurangen var abonnerad. Och ute var det så kallt att Gubben ville sätta sig i bilen igen.